[PP.Skane] stim-avgifter och kollektiva licenser

teirdes at gmail.com teirdes at gmail.com
Thu Apr 8 06:18:10 CEST 2010


hallå,

jag var med på paris accord II i höstas i paris, lett av
Trans-Atlantic Consumer Dialogue (http://www.tacd.org) och ett antal
representanter för kreativa och innovativa industries (songwriters och
läkemedelsföretag och såna). deras deklaration, "paris accord II",
vill ha en kollektiv, frivillig licensavgift på internetuppkopplingar
för att komma runt kulturfinansieringsproblemet med fildelning av
upphovsrättsskyddat material.

electronic frontier foundation har en modell på hur sådana
licenspengar skulle kunna distribueras
(http://www.eff.org/wp/better-way-forward-voluntary-collective-licensing-music-file-sharing)

james love från knowledge ecology international sa en gång till mig
att det är dumheter att allmänheten tänker sig någon form av allmän
kulturskatt ifall allmänheten inte samtidigt är beredda att investera
i den. volker grassmuck, en tysk p2p och upphovsrättsforskare, har
forskat kring olika kollektiva finansieringsmodeller och hur de skulle
kunna implementeras (http://waste.informatik.hu-berlin.de/Grassmuck/)

piratpartiet är emot kollektiva licenser
(http://www.google.com/search?hl=en&q=site%3Arickfalkvinge.se+bredbandsskatt&aq=f&aqi=&aql=&oq=&gs_rfai=)
tror jag.

nackdelarna med kollektiva licenser (på europeisk nivå i alla fall):

-"collecting society" systemet är inte riggat på rätt sätt. privata
 monopol kan inte bevaka indrivning av pengar som resulterar från en
 statligt sanktionerad rättighet.
-monopolindrivare har visat sig vara aggressiva och orättvisa.
-det är svårt för fristående artister att ställa sig utanför
 monopolindrivningsapparaten.
-hur pengarna ska åter-distribueras efter indrivning på ett rättvist
 sätt utan att inkräkta på användares privatliv är ett evigt problem.
-eftersom internet är en stor pool av upphovsrättsskyddat material i
 alla möjliga former är det svårt att föreställa sig att de kollektiva
 licenserna inte skulle komma att samlas på hög så småningom. även om
 de då är frivilliga, blir resultatet att en "laglig"
 internetuppkoppling blir svindyr, och en olaglig internetuppkoppling
 dras med samma brister som det nuvarande systemet (antar jag).

en representant för canadia songwriter's association förtäljde mig t
ex att han trodde på en ganska modest licensavgift, kanske 5
kanadensiska dollar i månaden (det är faktiskt ganska modest), för att
få laglig tillgång till (antar jag) (all) musik. men lägger man till
filmer, foton, läromedel, porr och mjukvara, och antar att de stora
tillhandahållarna av samtliga dessa konstformer kommer vara lika bra
på att koordinera sina licensverksamheter som de varit tidigare blir
det snabbt ett berg.

fördelen med en kollektiv licens är att den löser ett stort och
allvarligt problem snabbt, utan att varken samhället eller artister
skadas alltför allvarligt av mediadistributörernas framfart.

nu.

ett populärt förslag för att ta sig förbi indrivningsmonopolen i olika
kreativa branscher, och därmed också öppna för möjligheter för
artister att ställa sig utanför systemet, är att konkurrensutsätta
indrivningsmonopolen. denna linje har till exempel Europakommissionen
ställt sig bakom
(http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=MEMO/06/63)

Till detta har indrivningsorganisationerna invänt att om man splittrar
deras verksamheter, blir deras samlade förhandlingskraft gentemot
mediadistributörer, till exempel Rupert Murdoch, så låg att de inte
kan ta tillvara sina medlemmars intressen. Och det argumentet måste
man ju sympatisera med.

STIM tecknar klumpavtal med t ex Bonniers och Sveriges Radio. Där
specificeras vilka avgifter som gäller för vilka låtar (antar jag),
baserat på hur ofta de spelas, osv. Om ett kraftigt decimerat STIM
skulle förhandla med Bonniers eller SR blir STIMs möjlighet att sluta
ett så bra avtal med dessa stora aktörer rimligtvis mycket sämre. 

När jag pratade med partikamrat om detta sade partikamrat att det inte
är rimligt att varken privatisera eller konkurrensutsätta en
verksamhet som har som mål att upprätthålla en statlig rättighet. Det
är över huvud taget inte rimligt att förhandla om värdet på
rättigheten en sådan organisation ska upprätthålla. Istället bör det
vara lagstadgat hur mycket en licens kan och får ligga på, för om det
är en rättighet att som indrivningsorganisation inhämta en
licensavgift, blir licensavgiften i praktiken skatteliknande för
licensbetalaren (som ju blir skyldig att betala) och man överlämnar
inte rimligtvis av lagen gjorda obligatoriska avgifter till privat
förhandling.

Partikamrat omnämnde sedan biblioteksersättningen som möjlig
parallell.

Jag får griller i huvudet av detta eftersom:

-partikamrats resonemang är vettigt.
-den är förmodligen inte praktiskt genomförbar på "kort sikt". i stort
 sett ingen medlemsland har ett indrivningssystem som är riggat för
 den sortens system, så det skulle kräva stora reformer och hårt
 politiskt arbete med startpunkt från noll. 
-att förespråka konkurrensutsatta indrivningsorgan verkar
 vanvettigt. man kan inte ha som politiskt mål att skapa ett system
 som skjuter sig själv i foten (förhindrar indrivningsorganen från att
 utgöra sitt jobb ordentligt genom att försvaga dem) samtidigt som det
 uppstår en massa olidliga privatlivsproblem (igen) 
-att inte förespråka kollektiva licenser är däremot att sätta sig på
 tvären mot det enda konstruktiva förslag som råder bot på
 kriminalisering av gemene man som finns idag.

och om någon frågar vad piratpartiet egentligen tycker om kollektiva
licenser, vad svarar jag då? ovanstående harang är ju inte särskilt
mediavänlig, även om jag försökt täcka upp samtliga perspektiv. jag
får minst sagt huvudbry av detta.

hälsar,

amelia

-------------- next part --------------
A non-text attachment was scrubbed...
Name: not available
Type: application/pgp-signature
Size: 490 bytes
Desc: not available
URL: <http://lists.pirateweb.net/pipermail/pp.skane/attachments/20100408/7bb51ef0/attachment.pgp>


More information about the PP.Skane mailing list